Limpskiva med stekt falukorv - och så speedway!

Speedway is what happens to you while you´re busy making other things. Eller hur nu salig John Lennon uttryckte det på skivan Double Fantasy. 

Äntligen speedway live igen! Alldeles för länge sedan. Annat har kommit i vägen som man slarvigt bortförklarande brukar säga. Som om det fanns något viktigare än speedway?! Men nu dags igen. I Orionparken som den officiellt inte heter längre. 

Den har, som alla andra klassiska svenska idrottsarenor, jolligt nog bytt namn till något med företagsanknytning. Gavlerinken återtog dock sitt rätta namn, tack och lov. Men hette något annat fånigt ett tag. Något med halstabletter, jag har tagit bort det. 

Money makes the world go round. Men Orionparken skall den förstås heta och så kommer jag att fortsätta kalla den. 

Rospiggarna, eller bara Piggarna som vi supporters säger, mot Vetlanda. Det Vetlanda där det Stadt låg som de såta kumpanerna Åsa-Nisse och Klabbarparn någon enstaka gång frekventerade och som Skriftställaren studiebesökt. Två storlag inom svensk speedway. Det bådar gott. 

Det finns inget som slår speedway! Sportens snabbhet är oerhört tilltalande. Fyra varv har man på sig, inget mer. Sedan är loppet över. Ingen broms. Det gäller att stå på från första sekund efter att startsnöret åkt upp, första metrarna fram till första kurvan betydelsefulla. Och att kunna läsa av, den skarpa förarblicken är ett vapen. 

Chans och oförutsägbarhet ledstjärnor. Påpassligt sticka i de luckor som plötsligt öppnar sig och som ingen kunde räkna ut på förhand. Opportunity knocks, som entreprenörskapsforskarna brukar säga.

Snacka om ödesmättat! Att ta vara på det gyllene tillfälle som med ens föds. Med dödsförakt gasa sig fram. Överraska med en omkörning som slår den omkörde med häpnad. Aggressiva dueller utförda med ekvilibristisk elegans, balansnummer man inte trodde var möjliga, hårresande för åskådarna. 

Samtidigt osynliga åkregler som gäller. Vad beträffar hålla undan och avstånd. Lätt skada sig och göra det allvarligt.

Det luktar bränsle, det ryker och låter och magisk stämning infinner sig. Och fort går det, för att säga det igen. Åskådaren måste vara fokuserad, inte brista i uppmärksamhet. Det som händer nu i detta moment, sker inte igen. 

Man kan inte luta sig tillbaka och slappna av som under en av samtidens trista fotbollsmatcher med defensiv och ställningskrig och inget som händer under långa, tålamodsprövande sekvenser. 

I en bok har jag använt speedway som en liknelse för hur livet kunde eller snarare borde levas. Tas tillvara. Varje ögonblick. Vi får bara ett livslopp. Sedan måste cykeln ställas undan. Can I get another chance, please? Sorry!

Sköna maj, så kom du förtrollande med din grönska, kom läkedom i bång. Till upplevelsen hör bilturen ned till Hallstavik i den ljuvligaste vår. Genom det Norduppland jag på min fars sida härstammar ifrån. På kyrkogården i Österlövsta, den vackrast belägna kyrkogård jag vet och alltid föredömligt välskött, ligger mina farföräldrar begravda. Jag träffade dem aldrig. 

Farmor dog tidigt, inte ens femtio fyllda, efter att ha fött tio barn. Farfar samma vecka som jag föddes. En går, en kommer. 

PS. Limpskivor med stekt falukorv på ett måste som matsäck att medbringa till speedwayen!

Bok: Lasse Ekstrand, Speedway eller lev medan du lever, Bokvind.